Så. Matte B-prov imorrn då. Linjära funktioner.
Rätt roligt. Jag klarar de flesta uppgifterna, om jag får lite tid på mig.
Hade gått fort om jag haft en miniräknare. Har ingen miniräknare.
Hade jag bara engagerat mig mer hade jag kunnat ha roligt på mattelektionerna.
Tyvärr finns några hinder:
1. Jag stör mig på läraren.
2. Skolan är definitivt inte den bästa miljön att studera i.
3. Vi har mattelektioner på måndag och tisdag. Skitbra planering där, eh?
4. Jag bryr mig för i helvete inte. Jag hade gillat det om jag gjort det på fritiden. Jag gillar det inte nu.
Jag har helt enkelt ingen användning för ett betyg i Matte B. Inte i nuläget med min planerade karriär, i alla fall.

Anledningen till att jag stör mig på läraren har inte så jättemycket med hans ämne att göra, heller (förutom att han ofta gör fel och förklarar illa). Problemet ligger mer i att jag har ungefär noll respekt för honom, och det på grund av en ganska irrelevant sak. Han gillar Jan Björklund, nuvarande utbildningsministern. Samma herre som vill lägga ner arbetet med att integrera synskadade bättre i den vanliga skolan, och istället skicka dem till specialskolor som finns på ett fåtal platser i landet (askul att åka från Jukkasjärvi till Örebro, verkligen). Samma herre som inte ser nåt fel i att lärare slår elever. Samma herre som är partiledare för folkpartiet, och vill införa betyg och nationella prov så tidigt som möjligt i skolan. Åh, förresten. Han var för ett svenskt deltagande i Irakkriget också.
Men barnen måste ju disciplineras. Och dessutom ska matematik, och andra riktiga ämnen framhävas på bekostnad av mindre viktiga ämnen, som estetiskt flumtjafs (eller "hobbykurser", som han så fint kallade det).

Kalla mig trångsynt, men jag har svårt att respektera en människa som ser honom som någon att se upp till och välja till en av vårt lands ledare.