The Joker
Ja, imorrn är det Halloweenfäzt. Då ska vi klä oss i Jokerskrud (men ingen lila grej har hittats, vi får ta nåt annat) och gå runt och undrar varför folk egentligen är så allvarliga.
Här får ni en lätt redigerad bild på mig som Jokern, andra står att finna i min bilddagbok.
Här får ni en lätt redigerad bild på mig som Jokern, andra står att finna i min bilddagbok.
Gustaf Frödings "Mefisto"
Herr Fröding var i sanning en av vår tids stora diktare.
Han gör sig till och låtsar vara vän.
Jag ville, att jag vore kvitt den skurken.
Nå, drag åt Häcklefjäll och ryk och ränn!
— Han lystrar ej, han flinar blott, den lurken.
Hans bockfot såg jag redan såsom barn,
den skrämde mig från dans och glam och lekar.
Nu har han snärjt mig i sitt lömska garn,
den bittra anden, han, som alltid nekar.
Han följer mig som skuggan, var jag är,
och visar mig, hur allt är dumt och dåligt,
och allting lytt och fult och allt, som skär,
han pekar ut och skrattar hånfullt håligt.
Han visar mig, hur storhet är ett skal
och alla ljus, som prisats, äro dankar,
och glädje är en lögn och kärlek fal,
och vishet är en bakfram lek med tankar.
Och när jag hjärtetrött och led vid allt
åtminstone min sorg vill ärligt bikta
och ge den klang och färger och gestalt
och tar ett ark och tror mig kunna dikta,
då lägger han sitt ansikte i veck,
i visa veck som Senecas och Platos,
gör tragisk gest åt alla väderstreck
och deklamerar med gudsnådlig patos.
Och kommer han till ord som "ack förbi",
"ack längesedan", eller "ack förgäves",
då suckar han med nedrig ironi
och snyter sig och låtsar, att han kväves.
Än som av gråt hans röst är grötigt tjock,
och än den piper ljuvligt i falsetten.
Till slut han gör en grann teaterbock.
Försmädligt nickar fjädern i baretten.
Och blir jag då nervös och vild och vred
och skriver smädedikt, som slår och gisslar,
då grinar han, så käken går ur led,
och skrattar, så det vriner, så det gnisslar.
Han blinkar kitsliglistigt under lugg
— jag vet hans mening — alltför väl jag fattar,
det är åt mina vänsterhänta hugg,
ej åt de slagne, som den boven skrattar.
Den falska stämman gnäggar, tunn och vass,
han ropar: "Bravo, bra, gudomligt skrivet!"
Håll mun, ditt djur, vik hädan, Satanas!
— han stannar kvar, han är min vän för livet.
Han gör sig till och låtsar vara vän.
Jag ville, att jag vore kvitt den skurken.
Nå, drag åt Häcklefjäll och ryk och ränn!
— Han lystrar ej, han flinar blott, den lurken.
Hans bockfot såg jag redan såsom barn,
den skrämde mig från dans och glam och lekar.
Nu har han snärjt mig i sitt lömska garn,
den bittra anden, han, som alltid nekar.
Han följer mig som skuggan, var jag är,
och visar mig, hur allt är dumt och dåligt,
och allting lytt och fult och allt, som skär,
han pekar ut och skrattar hånfullt håligt.
Han visar mig, hur storhet är ett skal
och alla ljus, som prisats, äro dankar,
och glädje är en lögn och kärlek fal,
och vishet är en bakfram lek med tankar.
Och när jag hjärtetrött och led vid allt
åtminstone min sorg vill ärligt bikta
och ge den klang och färger och gestalt
och tar ett ark och tror mig kunna dikta,
då lägger han sitt ansikte i veck,
i visa veck som Senecas och Platos,
gör tragisk gest åt alla väderstreck
och deklamerar med gudsnådlig patos.
Och kommer han till ord som "ack förbi",
"ack längesedan", eller "ack förgäves",
då suckar han med nedrig ironi
och snyter sig och låtsar, att han kväves.
Än som av gråt hans röst är grötigt tjock,
och än den piper ljuvligt i falsetten.
Till slut han gör en grann teaterbock.
Försmädligt nickar fjädern i baretten.
Och blir jag då nervös och vild och vred
och skriver smädedikt, som slår och gisslar,
då grinar han, så käken går ur led,
och skrattar, så det vriner, så det gnisslar.
Han blinkar kitsliglistigt under lugg
— jag vet hans mening — alltför väl jag fattar,
det är åt mina vänsterhänta hugg,
ej åt de slagne, som den boven skrattar.
Den falska stämman gnäggar, tunn och vass,
han ropar: "Bravo, bra, gudomligt skrivet!"
Håll mun, ditt djur, vik hädan, Satanas!
— han stannar kvar, han är min vän för livet.
Väldigt vansinne
Vida vandrar vi varsamt vidtagande väldiga valssteg
Vältaliga viktigpettrar visar vördnad, var vinklad värdelöshet värvar vinst
Vem visar världen vägen?
Varthän vandrar vi vilsna?
Vinden visar vägen
Vi vandrar visslandes vidare
Varsamt valsande
Visslande visor vi vet verkar vilset vansinniga
Vår vissnande världs värde visar vi växande vanvördnad
Vår vissnande värld vilken visat väldigt värde
Vilketsom viner vinden vidare, vinden vilken visar vägen
Var vi vandrar, valsar, visslandes vansinniga visor
Vältaliga viktigpettrar visar vördnad, var vinklad värdelöshet värvar vinst
Vem visar världen vägen?
Varthän vandrar vi vilsna?
Vinden visar vägen
Vi vandrar visslandes vidare
Varsamt valsande
Visslande visor vi vet verkar vilset vansinniga
Vår vissnande världs värde visar vi växande vanvördnad
Vår vissnande värld vilken visat väldigt värde
Vilketsom viner vinden vidare, vinden vilken visar vägen
Var vi vandrar, valsar, visslandes vansinniga visor
Issue statements - Your Call.
Konstaterande: Jag har väldigt lätt att bli stressad.
Konstaterande: Jag har tre veckors skolarbete att ta igen.
Konstaterande: Jag kommer inte hinna innan lovet.
Och så har jag Naturkunskaps- och Psykologigrejer att skriva till imorrn. Pappret där jag skrev upp psykologisakerna har jag tappat, och naturkunskapssaken hinns inte klart till imorrn.
Bajs.
Vi lyssnar på Your Call med Ulver. Nästa skiva som köps lär nog vara "Blood Inside" med samma band. Skivan som låten kommer från.
Konstaterande: Jag har tre veckors skolarbete att ta igen.
Konstaterande: Jag kommer inte hinna innan lovet.
Och så har jag Naturkunskaps- och Psykologigrejer att skriva till imorrn. Pappret där jag skrev upp psykologisakerna har jag tappat, och naturkunskapssaken hinns inte klart till imorrn.
Bajs.
Vi lyssnar på Your Call med Ulver. Nästa skiva som köps lär nog vara "Blood Inside" med samma band. Skivan som låten kommer från.
BLOGXONDEMAND
Ja, nu bloggar vi on demand igen. Vettefan vad som ska skrivas. Sitter och lyssnar på Vargaflicka med Loke Nyberg, väldigt mysig musik. Dreglar över HTC G1, den första Android-mobilen som släpps i Sverige nästa år. Vill ha en Eee. Saknar Karin. Vill ha lov. Vill tjäna pengar.
Vi vill mycket. Som att kunna rita bättre. Det är jobbigt när det inte blir som man vill.
Vi vill mycket. Som att kunna rita bättre. Det är jobbigt när det inte blir som man vill.
En hyllning
Det här inlägget är en hyllning till något fantastiskt. Något ovanligt. Något underbart.
Det är ganska komplicerat att yttra, men liknar ett gott ting.
Detta är en hyllning, dedikerad till ett ord. Ett av mina absoluta favoritord. Ett ord, som till 90% består av konsonanter, varav 80% är i följd.
Det är ganska komplicerat att yttra, men liknar ett gott ting.
Detta är en hyllning, dedikerad till ett ord. Ett av mina absoluta favoritord. Ett ord, som till 90% består av konsonanter, varav 80% är i följd.
Detta är en hyllning, dedikerad till ordet
BORSJTJSKT
BORSJTJSKT
Lite djupare
Ja, fan vad längesen det var jag skrev nåt tänkvärt en särskilt smart i den här bloggen. Ska man kanske ta och skriva nåt sånt nu? Kan ju göra ett försök. Eller så gnäller jag bara lite.
Jag tar och inleder det hela med dessa ord: Allt handlar om perspektiv.
Vad menar jag med detta? Jag menar just det jag skriver. Världen ter sig väldigt olika beroende på i vilket perspektiv man ser på den. Vårt mänskliga perspektiv är väldigt litet jämfört med Universum, till exempel. Både tids- och storleksmässigt. Du är oändligt liten i ett väldigt, väldigt stort Universum, och du existerar under en oändligt kort tidsperiod jämfört med Universum självt. Detta vet de flesta, och det är inget man egentligen tänker på så mycket - många undviker det, då det bara leder till huvudvärk och bekymmer och en känsla av att man är pytteliten och obetydlig.
Men även om man sätter sig i jämförelse med mindre saker, som Jorden, är man väldigt liten. Jonas länkade mig en fin hemsida som visade hur liten man är jämfört med resten av mänskligheten, med en liten pixel som markerade en själv, och drygt 6,725,000,000 andra pixlar som markerade resten av mänskligheten. Intressant perspektiv. Där ser vi återigen till det storleksmässiga, och visst får man en känsla av att man är obetydlig. Tänk också på att jorden existerat i drygt 4,54 miljarder år, och människor lever i genomsnitt ca 80 år. Det är en väldigt kort stund.
Människor tjatar ofta om att vi förstör jorden, och att vi måste rädda planeten. Detta är trams.
Ja, nu kan jag tänka mig att många blir lite upprörda, för vi måste ju rädda naturen, så som vi förstör den och hej och hå. Men nej, vi förstör inte jorden. Jorden behöver inte vår hjälp, den klarar sig fint själv. Jorden har funnits bra mycket längre än vi, och hur mycket vi än skulle försöka skulle det bli jävligt svårt att orsaka permanent och oåterkallelig skada på vår planet. Vi förstör inte för jorden, bara för oss själva. Ni förstår, det är inte Jorden som får problem av det vi gör, det är vi själva. Jorden har återhämtat sig från värre saker än människans förstörelse - till exempel en kollision med en meteor med en diameter på minst 10 kilometer, som lämnade en krater med ca. 180 kilometer i diameter. Detta låter ju ganska litet jämfört med jordens storlek, men det är nog för att slunga upp en jävla massa skit i luften, vilket sen leder till ett jordens atmosfär sabbas rätt hårt. Kraften motsvarar ungefär 100 teraton TNT, eller 400 zettajoule. Vad tycks om att ett område med 180 kilometer i diameter slungar upp superhettat damm, ånga och aska, som sen sprids runtom i världen? Det hela orsakade dessutom en av historiens största megatsunamis, som blev flera tusen fot hög. Detta ledde troligen till att större delen av allt liv på jordens yta utrotades, inklusive dinosaurierna.
Trots detta återkom livet till jordens yta, eftersom några arter överlevde. Och tack vare evolutionen har vi idag världen som den ser ut idag - det lilla som fanns växte till sig, blev större, utvecklades och ersatte det som fanns förr. Det tog bara tid.
Nå, vad lär vi oss av detta? Ja, helt enkelt att allt beror på vilket perspektiv man ser på saker - hur mycket vi än sabbar jorden kommer den att klara sig. Den kommer återhämta sig, även om det tar några miljoner år. Den tiden är egentligen ingenting på det stora hela, det finns gott om tid.
Vad som däremot inte skulle överleva om vi forsätter sabba jorden, är mänskligheten, den nuvarande floran och faunan. Vad vi än gör kommer evolutionen att ersätta det vi förstör med något nytt. Men vi själva kommer inte finnas kvar att bevittna det om vi inte arbetar för att bevara naturen, vårda jorden och förstöra minimalt mycket.
Jorden kommer finnas kvar, men det är inte säkert att mänskligheten gör det. Vi behöver inte rädda planeten - vi behöver rädda oss själva.
Jag tar och inleder det hela med dessa ord: Allt handlar om perspektiv.
Vad menar jag med detta? Jag menar just det jag skriver. Världen ter sig väldigt olika beroende på i vilket perspektiv man ser på den. Vårt mänskliga perspektiv är väldigt litet jämfört med Universum, till exempel. Både tids- och storleksmässigt. Du är oändligt liten i ett väldigt, väldigt stort Universum, och du existerar under en oändligt kort tidsperiod jämfört med Universum självt. Detta vet de flesta, och det är inget man egentligen tänker på så mycket - många undviker det, då det bara leder till huvudvärk och bekymmer och en känsla av att man är pytteliten och obetydlig.
Men även om man sätter sig i jämförelse med mindre saker, som Jorden, är man väldigt liten. Jonas länkade mig en fin hemsida som visade hur liten man är jämfört med resten av mänskligheten, med en liten pixel som markerade en själv, och drygt 6,725,000,000 andra pixlar som markerade resten av mänskligheten. Intressant perspektiv. Där ser vi återigen till det storleksmässiga, och visst får man en känsla av att man är obetydlig. Tänk också på att jorden existerat i drygt 4,54 miljarder år, och människor lever i genomsnitt ca 80 år. Det är en väldigt kort stund.
Människor tjatar ofta om att vi förstör jorden, och att vi måste rädda planeten. Detta är trams.
Ja, nu kan jag tänka mig att många blir lite upprörda, för vi måste ju rädda naturen, så som vi förstör den och hej och hå. Men nej, vi förstör inte jorden. Jorden behöver inte vår hjälp, den klarar sig fint själv. Jorden har funnits bra mycket längre än vi, och hur mycket vi än skulle försöka skulle det bli jävligt svårt att orsaka permanent och oåterkallelig skada på vår planet. Vi förstör inte för jorden, bara för oss själva. Ni förstår, det är inte Jorden som får problem av det vi gör, det är vi själva. Jorden har återhämtat sig från värre saker än människans förstörelse - till exempel en kollision med en meteor med en diameter på minst 10 kilometer, som lämnade en krater med ca. 180 kilometer i diameter. Detta låter ju ganska litet jämfört med jordens storlek, men det är nog för att slunga upp en jävla massa skit i luften, vilket sen leder till ett jordens atmosfär sabbas rätt hårt. Kraften motsvarar ungefär 100 teraton TNT, eller 400 zettajoule. Vad tycks om att ett område med 180 kilometer i diameter slungar upp superhettat damm, ånga och aska, som sen sprids runtom i världen? Det hela orsakade dessutom en av historiens största megatsunamis, som blev flera tusen fot hög. Detta ledde troligen till att större delen av allt liv på jordens yta utrotades, inklusive dinosaurierna.
Trots detta återkom livet till jordens yta, eftersom några arter överlevde. Och tack vare evolutionen har vi idag världen som den ser ut idag - det lilla som fanns växte till sig, blev större, utvecklades och ersatte det som fanns förr. Det tog bara tid.
Nå, vad lär vi oss av detta? Ja, helt enkelt att allt beror på vilket perspektiv man ser på saker - hur mycket vi än sabbar jorden kommer den att klara sig. Den kommer återhämta sig, även om det tar några miljoner år. Den tiden är egentligen ingenting på det stora hela, det finns gott om tid.
Vad som däremot inte skulle överleva om vi forsätter sabba jorden, är mänskligheten, den nuvarande floran och faunan. Vad vi än gör kommer evolutionen att ersätta det vi förstör med något nytt. Men vi själva kommer inte finnas kvar att bevittna det om vi inte arbetar för att bevara naturen, vårda jorden och förstöra minimalt mycket.
Jorden kommer finnas kvar, men det är inte säkert att mänskligheten gör det. Vi behöver inte rädda planeten - vi behöver rädda oss själva.
Roobreek
Ja, då var man äntligen (typ nästan) frisk då! Ska försöka komma iväg till skolan imorrn. Jag vill inte vara hemma och sjuk, det suger. Plus att jag verkar ha fått vätska i mellanörat; alltså hör jag knappt ett skit på höger öra. Phail.
F.ö. har jag tappat 3-4 kilo nu när jag varit sjuk. Så min kropp reagerade i alla fall lite på att jag inte kunde äta mer än en macka om dagen. ;P
In other news, så har mamma lyckats boka in en resa till Göteborg på höstlovet, utan att höra med storasyster om hon skulle vara hemma då. Det skulle hon inte. Så, antingen blir det att sälja biljetterna, eller om inte det går så får vi åka till Göteborg och göra nåt annat helt enkelt.
Nu ska jag återgå till mitt ritande.
F.ö. har jag tappat 3-4 kilo nu när jag varit sjuk. Så min kropp reagerade i alla fall lite på att jag inte kunde äta mer än en macka om dagen. ;P
In other news, så har mamma lyckats boka in en resa till Göteborg på höstlovet, utan att höra med storasyster om hon skulle vara hemma då. Det skulle hon inte. Så, antingen blir det att sälja biljetterna, eller om inte det går så får vi åka till Göteborg och göra nåt annat helt enkelt.
Nu ska jag återgå till mitt ritande.
