---

Känner för att lyssna på destruktiv och ilsken musik just nu. Sånt är skönt. Ilska är en användbar känsla, den kan kanaliseras och användas till annat än bara destruktiva ändamål. Om man har vett att behandla den rätt, i alla fall. Så är det med mycket här i världen, används det rätt gör det gott, används det fel skapar det helvete och misär. Makt är ett exempel på ett dylikt ting, i fel händer är den bara skit. Och det är den oftast. Lite synd att alla som vet hur världen bör styras kör taxi och klipper hår, för att parafrasera en vis man. Nu blir det ett uppehåll i de djupa tankarna för att skjuta in ännu en låttext. Nu tar vi "Natten Till Imorgon" med LOK.

---

Bara några få timmar till
Är vad som återstår av den timglassand
Han hällt i de öppna sår han haft i sin hand
Och vägen till den skog där han snart skall vila
Är trampad stig. Just här bredvid
Ett projekt, en insiktsfull väg ut ur den stekheta stad
Som bränner hans själ, den lämnar ingenting kvar
Att leda till, att åtrå, det värde han skall gå
Så efter år ev felande gärningar
Ett liv i glöd börjar stigen bli väg
Då börjar livet bli död

Han ser sig själv i sin spegel
När han sakta reser sig ifrån golvet
Han ser en blick av vilja för han ser inte trollet
Som svettas, som skadats, som lidit

För all tid av pina har hastigt glidit bort
I den flod av aggression
Som sköljt över hans kropp och sedan lämnat den i ro
Och när betänklighet och tveksamhet flytt hans kropp
Ensam i en tyst parad står viljan kvar

Som eko mellan väggar av stort kallt stål
Lägger vaggande ljus en strimma ned på bädden
Som vilar tom, men tomhet flyr från den vilja all tomhet skyr
Så som strömmen är avstängd och hyran betald
Hans familj och hans kära har fått vad som är kvar
Då återstår det bara att lägga sig ner och sova
Och ta emot den eviga nattens gåva

---

Väldigt fin text, no? En av LOKs mer känslosamma låtar, vilket är ganska ovanligt för dem. Eller, snarare är det ovanligt att de försöker förmedla just den känsla som den här låten ger. Nu skriver jag dock inte ett inlägg här för att dissekera låtar med ett band som inte ens existerar längre, nu skriver jag för att... ja, ingen aning egentligen. För att jag känner för det, antar jag. För att jag är smått förbannad, en aning sorgsen, och känner mig ganska hopplös. Men det går väl över, antar jag. Som vanligt. Passivitet är sällan den bästa lösningen, men den funkar rätt hyfsat i brist på annat då och då.

Hm, det här inlägget är rätt innehållslöst. Men jag har ju i alla fall lyckats skriva av mig lite, det känns faktiskt bättre nu.

Har på sistone funderat på att ta tag i ett gammalt projekt jag har, ska nog påbörja det nån gång i den närmsta framtiden. Vore skoj om det faktiskt lyckades, även om den chansen är förjävla liten. Men men. För att citera fritt ut Disney's "Herkules":

"Om... om är bra!"