Galen filosofi?

Jag har rätt tråkigt just nu. Jag har så tråkigt att jag skulle kunna ha en eristisk debatt med någon. Vilket ju, iochförsig, kan vara roligt ibland, men det är inte sällan tråkigt. Jag vill... nånting. Vet inte riktigt vad. Jag vill gäspa. Så. Nu har jag uppfyllt ett mål. Jag är duktig, ge mig en kaka, någon? Sen kan vi alla gå och ha en eristisk debatt om kvasifilosofiska teorier och dricka te. Eller kaffe. Eller kanske apelsinjuice?
Nej, jag tänker inte berätta vad eristik är. Namnet kommer dock från den grekiska gudinnan Eris, det märker man ju ganska lätt. Om man bryr sig.
Nu är det mat. Och dryck. Haha, "Ja till dryck, nej till Ma'at!", det läste jag på en helgonpresentation en gång. Jag skrattade, men jag tror nog att få andra fattade. Det där rimmade.

Så. Nu är jag tillbaka från middagen. Visste ni förresten detta?

Chaos features three main characteristics:

1. it is a bottomless gulf where anything falls endlessly. This radically contrasts with the Earth that emerges from it to offer a stable ground.
2. it is a place without any possible orientation, where anything falls in every direction.
3. it is a space that separates, that divides: after the Earth and the Sky parted, Chaos remains between both of them.

Det säger i alla fall den grekiska mytologin. Men den är kanske inte att lita på?

Kaos är roligt, Tiamat är en personifiering av kaos. I många religioner är kaos också en grundpelare, som t.ex. discordianism. Fast det är inte riktigt en religion per se. Eller?

Mer religion än pastafarianismen är den ju. Pastafarianismen, den har samma poäng som den osynliga rosa enhörningen. Den försöker bara påpeka det löjliga i religion. Men är religion egentligen så löjligt? Vem vet, kanske är det till och med så att det finns en gud, eller flera? Eller är denna värld bara en illusion, en dröm? Eller rentav en drömvarelses dröm? Vad försöker jag komma fram till med detta? Inget särskilt, egentligen, jag kastar ur mig de tankar som dyker upp. Men åter till ämnet. ...vad skrev jag om? Javisstja, religion. Religion är en av de stora maktfaktorerna i världen just nu. Den är enorm. Den är blandad. Den är mitt bland oss. Vissa gillar detta, vissa hatar det. Vissa bryr sig helt enkelt inte. Det är lite som med politik, fast med enormt mycket större aspirationer. Vissa har en grund i kärlek. Det har t.ex. alla Abrahamitiska religioner, och de flesta österländska. Animistiska religioner, såsom indianernas tro är också ofta snälla av sig. De flesta religioner är alltså snälla, i alla fall i grunden.
Vissa har andra grunder. Som till exempel finns det akausal satanism, som tycker att det vore skoj att förgöra kosmos för att göra rum för kaos. Låter säkert skoj i mångas öron, men jag tror jag passar på den.

En del verkar ha fått för sig att de kärleksbaserade religionerna är idiotiska. Det är de inte i grunden. Dock är det en liten skara folk som fått för sig att det vore råskoj att använda dessa fina ideal för annat, som t.ex. krig. Har jag fått nåt sagt med detta? Nej, det tror jag inte. Men jag kände för att skriva, och hade ingen aning om vad jag skulle skriva. Detta är ju i alla fall text. Ganska läsbart också, tycker jag. Eller?

Over and out, eller nåt.