Everybody fights everybody, FOREVER!
Fy fan vad jag tycker synd om honom. Visst, jag klarar mammas och pappas skilsmässa, men sen är jag en cynisk känslokall skit också. När jag sätter den sidan till. Han är bara 10 år, fyller 11 imorrn, och han ska stå ut med mammas och pappas bråkande. Men sånt är livet, I guess; what doesn't kill ya' makes ya' stronger.
Återigen känner jag för att skriva nåt djupt, men för stunden är det svårt... kommer inte på nåt att skriva, och min tillfälliga avsky för mänskligheten ger tyvärr ingen inspiration.
Det här inlägget kommer nog flacka en hel del mellan olika ämnen, då jag är en aning tankspridd för tillfället. Fast det är ju kul att skriva av sig lite. Here we go...
Karin har rätt. Alldeles för mycket skit drabbar fel människor, då det huvudsakligen är de snälla, fina, och allmänt bra människorna som får ta stryk genom livet. Fast det har ju ändå varit med och format personens personlighet, de flesta jag känner som fått ta skit genom livet, varit utsatta på olika sätt, och haft det allmänt jävligt på olika sätt är de som är snällast, pålitligast, och ödmjukast. Återigen; det som inte dödar dig gör dig starkare. Eller bryter ner dig mentalt tills du inte orkar mer, och antingen dödar dig själv eller nån annan. Eller flera andra. Sånt händer också, och världen är en allmänt jävlig plats.
Hur nere man än är, hur hårt allt än ter sig, och hur gärna man än vill få allt att ta slut, är självmord aldrig en acceptabel lösning. "Den feges utväg" säger många, vilket på sätt och vis stämmer, men ändå inte. Den som tar livet av sig är feg, visst. Det är ett tecken på svaghet, att man inte klarar omvärlden.
Självklart finns undantag. Men de är inte många, och de flesta som tar sina liv har nog inte tänkt igenom allt nog. Vad som än händer, hur mörkt det än är, och hur ont man än har kan allt bli bättre så länge man lever.
På tal om att leva, för er som inte märkt det är det skillnad på att leva och vara vid liv. Att leva är att följa sina drömmar, göra vad man vill, vara fri. Att vara vid liv utan att leva, är att vara fänglad. Och så länge man är fängslad kan man inte vara lycklig.
to die even the undertaker will be sorry."
- Mark Twain
Vi har nu nått vår slutstation. Tack för att ni valde att resa med Förvirrat Svamlande Idioter AB.
Tänk på avståndet
Mellan vagn och plattform
När du stiger av.
Vännen, du är allt annat än en cynisk känslokall skit. Du är en av de finaste och bästa människor jag någonsin haft turen och träffa, och jag betvivlar verkligen att jag kommer att träffa så många fler.
Bråk är aldrig trevligt, och folk hanterar det ju på flera olika sätt, beroende på vilken sorts person man är. Vissa stänger ju helt enkelt bara av, och försöker att inte tänka på det.
Mänskligheten är nog en av de värsta sakerna som har hänt världen.
Men å andra sidan... lite bra saker finns ju. Nånstans. Eller någonting.
Förlåt för att jag flummar upp utrymme i kommentarerna.
Budskapet är nog i alla fall att jag håller med om dina åsikter i fråga om att de flesta dåliga sakerna händer fina människor, men det är kanske de sakerna som gör dem till så bra personer. Ja, du vet själv vad du sa.
Och som avslutning på den här otroligt patetiskt konstiga kommentaren kan tilläggas att vi är en massa människor som tycker om dig och alltid finns här för dig, när du känner att du behöver oss eller vill umgåsa.
Han sa ju "när jag vänder den sidan till". :P
Men du är världens bästa Ful-Wille, kompisch!
Åh, förresten, jag håller med dig om i princip allt men tänkte bara tillägga att man ju inte nödvändigtvis behöver vara fängslad bara för att man är vid liv, det tror bara buddhister och kaosgnostiker! ;)
Man kan leva OCH vara vid liv! ^^
Stay positive even tough it's hard :)
Gåsen:
Jag sa faktiskt att man är fängslad om man är vid liv utan att leva. Lever man är man fri. :)
Sanna ord min vän
Okej, läste för slarvigt :)
Om dina föräldrar ska skiljas så beror det antagligen på att något i deras äktenskap inte stämmer. Kanske de också vill följa sina drömmar, leva och vara fria - inte bara vara vid liv!? Hur som helst så tycker jag att du verkar vara en mkt klok kille och skilsmässan beror ju inte alls på dig eller din lillebror, eller hur? Kärleken till er barn kommer ju inte förändras bara för att föräldrarnas kärlek till varandra tagit slut... För övrigt vill jag säga att jag uppskattar din blogg väldigt mkt, du är som sagt en mkt rolig och intelligent kille och dina bloggar är underfundiga och roliga! :-)Kanske du skulle skriva en bok?
