En avlägsen flamma inför solen
Ja, jag borde sovit för länge sen, men nu blev det inte så. Ska lägga mig snart, kände bara att jag var tvungen att skiva nåt här. Jag vet inte vad, inte varför, eller ens hur. Jag skulle kunna tillägna inlägget min stora irritation på min dator, men jag tror jag avstår. Jag känner mig existensialistisk. Man kanske skulle skriva nåt genomtänkt, som får människans gamla normer och paradigmer på fall, som får alla att tänka om, acceptera alltets storhet och inse att vi måste agera mot de hot som närmar sig med stormsteg.
Eller, så kanske jag skulle ta och skriva lite sago-aktigt, en berättelse, en sån där fin men ändå lite hemsk som är så mysig framför en öppen eld på en sommarnatt? Eller så kan jag bara fylla ut med sånt här skräp. Tänk, att så små val kan vara så svåra att göra! Helst hade jag bara suttit här och skrivit tills jag somnar framför datorn. Jag har massor jag vill ha sagt, men så få ord att säga det med. Och så lite tid. Särskilt eftersom mina kära föräldrar nog skulle fatta ogillande om de fann mig sovandes framför datorn imorgon bitti.
Iochförsig så skulle jag ju kunna redogöra för helgens händelser, men jag har aldrig varit bra på att skriva sådant. Dylika texter är exempelvis Karin och Jessica bättre på. Fast ingen av dem var ju med under natten, då vi var 7 pers som delade på samma säng. Det var lite lustigt, även om det var en aning jobbigt att till stor del ligga utanför sängen.
Men tänk, jag har nog skrivit en hel del här nu! Och det bara på ca 10 minuter. Tänka sig.
Världen är en konstig plats, på tal om ingenting. Väldigt konstig, och jag har svårt att förstå mig på den. Men det löser sig nog, förr eller senare. Och nej, jag syftar inte på nåt särskilt här, det är bara en allmän iakttagelse.
Fan. Nu är mitt sug efter sagor alltför stort. Jag slänger in texten till låten jag lyssnar på istället, vars namne ni finner i inläggets rubrik. Läs igenom den, vet jag, den är faktiskt riktigt fin och stämningsfull. Som sig bör, när Summoning gör musik... allt som Silenius och Protector kommer i kontakt med blir per automatik musikaliska guldklimpar stora som berg. Med enorma grottsalar i. I vilka det spelas musik. Summonings musik. Stämningen i en dylik sal vore verkligen perfekt för Summonings musik.
Summoning - A distant flame before the sun
I sit beside the fire and think
Of how the world will be
When winter comes without a spring
That I shall ever see
I sit beside the fire and think
Of people long ago
And people who will see a world
that I shall never know
I sit beside the fire and think
Of older times that were before
I listen for returning feet
And voices at my door
On high above the mists I came
A distant flame before the sun
A wonder ere the waking dawn
Where grey the nordlands waters run
In elder days and years of yore
Jag älskar verkligen den texten. Den är magisk.
Eller, så kanske jag skulle ta och skriva lite sago-aktigt, en berättelse, en sån där fin men ändå lite hemsk som är så mysig framför en öppen eld på en sommarnatt? Eller så kan jag bara fylla ut med sånt här skräp. Tänk, att så små val kan vara så svåra att göra! Helst hade jag bara suttit här och skrivit tills jag somnar framför datorn. Jag har massor jag vill ha sagt, men så få ord att säga det med. Och så lite tid. Särskilt eftersom mina kära föräldrar nog skulle fatta ogillande om de fann mig sovandes framför datorn imorgon bitti.
Iochförsig så skulle jag ju kunna redogöra för helgens händelser, men jag har aldrig varit bra på att skriva sådant. Dylika texter är exempelvis Karin och Jessica bättre på. Fast ingen av dem var ju med under natten, då vi var 7 pers som delade på samma säng. Det var lite lustigt, även om det var en aning jobbigt att till stor del ligga utanför sängen.
Men tänk, jag har nog skrivit en hel del här nu! Och det bara på ca 10 minuter. Tänka sig.
Världen är en konstig plats, på tal om ingenting. Väldigt konstig, och jag har svårt att förstå mig på den. Men det löser sig nog, förr eller senare. Och nej, jag syftar inte på nåt särskilt här, det är bara en allmän iakttagelse.
Fan. Nu är mitt sug efter sagor alltför stort. Jag slänger in texten till låten jag lyssnar på istället, vars namne ni finner i inläggets rubrik. Läs igenom den, vet jag, den är faktiskt riktigt fin och stämningsfull. Som sig bör, när Summoning gör musik... allt som Silenius och Protector kommer i kontakt med blir per automatik musikaliska guldklimpar stora som berg. Med enorma grottsalar i. I vilka det spelas musik. Summonings musik. Stämningen i en dylik sal vore verkligen perfekt för Summonings musik.
Summoning - A distant flame before the sun
I sit beside the fire and think
Of how the world will be
When winter comes without a spring
That I shall ever see
I sit beside the fire and think
Of people long ago
And people who will see a world
that I shall never know
I sit beside the fire and think
Of older times that were before
I listen for returning feet
And voices at my door
On high above the mists I came
A distant flame before the sun
A wonder ere the waking dawn
Where grey the nordlands waters run
In elder days and years of yore
Jag älskar verkligen den texten. Den är magisk.
Kommentarer
Postat av: Yezz
Sov ni 7 pers i den där soffan????????????!!!!!!!!!
Postat av: Folks
Världen är en enormt konstig plats. Men ändå härlig på något sätt. Ibland.
Postat av: Fillchiam
Yezz: Japps, trångt som fan x)
Folks: Jomenvisst är den? :)
Trackback