A sense of levity* är, vad än Calle och alla andra dumma människor må säga, sjukt bra. Helt fantastiskt, vidrigt snorbra. Med sin svävande musik som mest kan beskrivas som "atmosfärisk", och som inte direkt faller i nåt fack i musikkatalogen (möjligtvis postrock av den tyngre sorten),  övertygar de om att små band ofta är bättre än allt vad världskändisar heter. På sätt och vis påminner det hela lite om Tool, men instrumentellt och ännu mer svävande (vilket inte vill säga lite). Enligt en intervju i ST spelar inte heller bandet efter några särskilda toner, utan de bestämmer snarare vilken känsla de vill förmedla och spelar efter det. Låter kanske lite pretto, men det tänker man inte på när man sitter och njuter i fulla drag av deras underbara tongångar som får en att vilja gunga fram och tillbaka och mysa Di Leva-style.

4/5 får denna annorlunda men underbara upplevelse.


Annat som hände under kvällen: Ida anfölls av kittlande människor, Jessica tog Nils kommunistmössa, Joel förklarade "överraskningssex" (det heter inte våldtäkt, det låter så hemskt), förklarade minnesluckor från Hultsfred och startade ett band. Så nu är jag gitarrist i två (!) band, denna nya skapelse är renodlad hardcorepunk. :)

*A sense of levity @ MySpace